Efter en hektisk tid...
.... ska vi försöka börja skriva i bloggen igen. Jag ska ju erkänna att jag är en usel bloggare. Det är helt enkelt svårt att hinna sitta här och skriva när man har fullt upp med familj och djur.
Som vanligt har det hänt massor udner de månader som gått sedan jag skrev sist.
I april föddes en överraskning, Lollans och Stingis sista kull. De hade hunnit med ytterligare en date i smyg innan Stingrayn kastrerades. Den kastrering som var inplanerad för Lollan fick skjutas på framtiden och nu har vi fattat beslutet att låta henne gå fertil ytterligare ett år, om inget dyker upp som får oss att ångra oss. Nästa sommar/höst hoppas vi att Lollan kan få sin sista kull. Hon har fått så trevliga, fina bebisar, har haft lätta snabba förlossningar och är en utmärkt mamma, så det här känns som rätt beslut.
Stingis sista kull här hos oss blev tre stora bebisar, en svartvit hona och en dito hane + en blåvit hane. Den sistnämnda är den största bebis som någonsin fötts hos oss med en födelsevikt på hela 146 gram!
Det kunde varit enbart roligt det här med att ha kattungar i huset, men mitt i detta råkade vi ut för en katastrof i bekantskretsen. Vår vän och uppfödarkollega Kerstin Kjellsted som hade S*Sagohöjdens uppfödning av Brittiskt korthår avled hastigt i en tragisk olycka i början av maj. För att avlasta hennes sambo fick vi hit den nyfödda kattungekullen och deras föräldrar. vi bestämde att kullen skulle registreras under Kerstins stamnamn och att temat för kullen skulle vara "bullerbybarnen" eftersom vi ville ge honan Kerstins namn.
Tyvärr så klarade sig inte de tre killarna, Bosse, Olle och Lasse utan kvar i kullen blev bara Lilla Kerstin, en söt och mysig blåmaskad prinsessa. Hon fick växa upp här med mamma och sina "låtsassyskon", som hon haft god nytta av när det gäller bus och lek.
Nu har det gått ett par veckor sedan våra egna småttingar flyttade ut och om ett par dagar flyttar även Kerstin till sin nya familj.
Vi har också varit och HCM-scannat tre av våra katter i sommar... lollan för andra gången och fortfarande med normalt hjärta och hennes dotter Vikie och vår nye hane Sixten som båda två också hade fina friska hjärtan.
Vikkie hade vi egentligen tänkt vänta med ett tag vad det gällde kull, åka på utställningar med henne istället och låta henne bli Internationell Champion först, men precis som mamma Lollan har hon börjat gå ned sig av att vara fertil, trots att hon inte löpt, så vi bestämde oss för att låta Sixten få pröva sin lycka istället. Vem vet hur länge han kan gå fertil? än så länge sköter han lådan perfekt, men ja man vet ju aldrig och det är väl bäst att utnyttja den man har hemma när han finns =).
För ett par dagar sedan gick Vikkie i löp och i natt släppte vi ihop dem, efter att ha hållit dem särade sedan vi såg tecken på löp för att ge Vikkies ägg en chans att mogna, och de har parat sig några gånger i natt så nu håller vi tummarna! Vikkie är helt slut just nu men Sixten fortfarande intresserad så det kanske kan bli ett par gånger till i natt när det blir lugnt och tyst här hemma.
Nu håller vi tummarna för att det tar sig. Vi kommer i så fall få ungar i blått, creme och/eller blåsköldpadd, med eller utan vitt. Vi hoppas också att Vikkie ärvt mamma Lollans förmåga att bara ploppa ur sig bebisar!
Som vanligt har det hänt massor udner de månader som gått sedan jag skrev sist.
I april föddes en överraskning, Lollans och Stingis sista kull. De hade hunnit med ytterligare en date i smyg innan Stingrayn kastrerades. Den kastrering som var inplanerad för Lollan fick skjutas på framtiden och nu har vi fattat beslutet att låta henne gå fertil ytterligare ett år, om inget dyker upp som får oss att ångra oss. Nästa sommar/höst hoppas vi att Lollan kan få sin sista kull. Hon har fått så trevliga, fina bebisar, har haft lätta snabba förlossningar och är en utmärkt mamma, så det här känns som rätt beslut.
Stingis sista kull här hos oss blev tre stora bebisar, en svartvit hona och en dito hane + en blåvit hane. Den sistnämnda är den största bebis som någonsin fötts hos oss med en födelsevikt på hela 146 gram!
Det kunde varit enbart roligt det här med att ha kattungar i huset, men mitt i detta råkade vi ut för en katastrof i bekantskretsen. Vår vän och uppfödarkollega Kerstin Kjellsted som hade S*Sagohöjdens uppfödning av Brittiskt korthår avled hastigt i en tragisk olycka i början av maj. För att avlasta hennes sambo fick vi hit den nyfödda kattungekullen och deras föräldrar. vi bestämde att kullen skulle registreras under Kerstins stamnamn och att temat för kullen skulle vara "bullerbybarnen" eftersom vi ville ge honan Kerstins namn.
Tyvärr så klarade sig inte de tre killarna, Bosse, Olle och Lasse utan kvar i kullen blev bara Lilla Kerstin, en söt och mysig blåmaskad prinsessa. Hon fick växa upp här med mamma och sina "låtsassyskon", som hon haft god nytta av när det gäller bus och lek.
Nu har det gått ett par veckor sedan våra egna småttingar flyttade ut och om ett par dagar flyttar även Kerstin till sin nya familj.
Vi har också varit och HCM-scannat tre av våra katter i sommar... lollan för andra gången och fortfarande med normalt hjärta och hennes dotter Vikie och vår nye hane Sixten som båda två också hade fina friska hjärtan.
Vikkie hade vi egentligen tänkt vänta med ett tag vad det gällde kull, åka på utställningar med henne istället och låta henne bli Internationell Champion först, men precis som mamma Lollan har hon börjat gå ned sig av att vara fertil, trots att hon inte löpt, så vi bestämde oss för att låta Sixten få pröva sin lycka istället. Vem vet hur länge han kan gå fertil? än så länge sköter han lådan perfekt, men ja man vet ju aldrig och det är väl bäst att utnyttja den man har hemma när han finns =).
För ett par dagar sedan gick Vikkie i löp och i natt släppte vi ihop dem, efter att ha hållit dem särade sedan vi såg tecken på löp för att ge Vikkies ägg en chans att mogna, och de har parat sig några gånger i natt så nu håller vi tummarna! Vikkie är helt slut just nu men Sixten fortfarande intresserad så det kanske kan bli ett par gånger till i natt när det blir lugnt och tyst här hemma.
Nu håller vi tummarna för att det tar sig. Vi kommer i så fall få ungar i blått, creme och/eller blåsköldpadd, med eller utan vitt. Vi hoppas också att Vikkie ärvt mamma Lollans förmåga att bara ploppa ur sig bebisar!
